Dagen började med en sovmorgon till typ halv elva. Inte lätt att komma upp ur sängen när man får vakna brevid världens pudding till karl! ;p
Blev ett besök på Babyproffsen och Jysk så nu har vi inhandlat täcke och kudde till vagnen och en skötbädd till skötbordet. Hittade ett par söta lakan här hemma som jag sydde om till perfa storlek så där sparade vi en liten slant minsann =) Funderar också på att göra en egen liten mobil till vagnen eftersom Moas gosedjurslåda kryllar av alla möjliga slags djur i alla möjliga färger och storlekar. Man blir liksom lite stolt över sig själv ibland när man lyckas åstadkomma något på egen hand och sparar lite pengar på kuppen ;) Kostar ju liksom en hel del att boa sig inför det hela =)
Jaha och vad händer annars med kroppen just nu då? Jo serrö, har tappat känseln under brösten, såå fruktansvärt irriterande! Sticker och kliar och har sig.. Längtar tills magen sjunker något så man slipper trycket uppåt så mycket.. Men lär väl dröja tills bebben är ute innan det blir helt bra. Tuttar som läcker på kvällarna och agerar buffel när jag ska vända mig i sängen. Ligger där och klurar länge på om det verkligen är värt att rulla runt på andra sidan. "Hur länge vill jag ligga så? Varför skulle det bli skönare? Tänk om jag blir kissnödig när jag byter sida?" Det hela brukar sluta med att jag har varit vaken för länge och hunnit piggna till. Blir ett besök på toaletten, ett par slurkar vatten och ett sidbyte i alla fall med alla kuddar som ska bullas upp här och där för att få det bekvämt. Jag som tidigare tyckt att älsklingen varit stökig när han ska byta sida, han är ju rena rama gymnasten i jämförelse! Och nu får stackaren stå ut med både snarkningar och min stökande process minst fem gånger per natt..
Blir något förundrad över de kvinnor som påstår att den bästa tiden i deras liv är när de är gravida..?! Jag vet att det underbaraste man kan vara med om i livet är att få barn men jag vill då verkligen inte påstå att vägen dit är lika härlig! Jag njuter av att få känna sparkarna och när det lilla knytet vrider och vänder på sig men ack vad jag längtar tills jag kan få styra över min egen kropp igen på alla möjliga sätt.. 48 dagar kvar i livet som en heffaklump..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar